Den här veckan tar jag en paus från träningsbloggen och skriver om något annat som just nu pockar på min uppmärksamhet. Det här med tiden. Och hur vi tänker på tid och riktning och mål.

Ofta rullar inte livet på som ett väloljat maskineri, men det kanske tuffar fram ganska oförtrutet i en någorlunda tydlig riktning, och i de situationerna så kanske man inte tänker så mycket på var man är just nu. Det finns inget behov av att stanna upp och reflektera.

Andra gånger så känns det som om det tar tvärstopp åt vilket håll man än vänder sig. Barnen är sjuka om och om igen, olika uppgifter som måste slutföras blir ständigt uppskjutna på grund av anledningar som man inte har någon makt över, nödvändigheter i ens direkta närhet fungerar inte som de ska och de går inte att åtgärda på grund av andra omständigheter som man inte heller kan styra över.

De här “tvärstoppen” är inte allvarliga händelser, utan rentav petitesser i jämförelse med riktiga personliga tragedier, men de kan vara en källa till stor frustration och desperation. Inget av det man planerat blir gjort, arbetsuppgifter skjuts på framtiden och “att göra”-lista blir längre och längre.

Vad gör man då, när man ingenting kan göra? Jo, man gör i n g e n t i n g.

Man tar en paus. Ger sig själv ett utrymme mitt i nuet där man kan vara, se och ta in allt omkring en. Man kan öppna sitt hjärta för musik eller annan konst som berör en. I början kan det vara svårt att hitta det där utrymmet mitt i nuet, som inte hela tiden är på väg någonstans, men stanna kvar. Rätt vad det är blir utrymmet större och du får lite svängrum därinne. Såpass mycket att du kanske kan sträcka ut en hand till någon annan, eller njuta av att lyssna på vad en medmänniska faktiskt säger. Ge bort av din tid , av dig själv.

I mitt nutidsutrymme börjar jag fundera på vår tendens att se på tiden som linjär. Jag befinner mig på en linje av tid, av år, av månader, och på linjen finns ett antal händelser och milstolpar – somliga redan upplevda och andra som jag hoppas ska komma och återigen andra som är höljda i dunkel. Tidslinjen är smal och lätt att trilla av, men vanan att tänka framåt i riktningen är stark , som om funnes det en magnet i slutet av linjen.

I mitt nutidsutrymme inser jag, att allt jag behöver finns precis här och nu. Jag behöver inte stå och balansera på linjen. Jag kan skapa mig ett utrymme här och nu. Här kan jag vara, och istället för att stressa och snåla med min tid så ger jag bort av min tid, av mig själv. Fast förankrad i mitt liv, i mitt nutidsrum – både stark och sårbar. Hela tiden medveten om magnetens dragningskraft, men med en möjlighet att välja att inte rusa fram på linjen. I häret och nuet.

 

Framåt & Uppåt bloggen

Läs, reflektera, kommentera, interagera!

Omdömen

”Redan efter några lektioner med Marja kunde jag se resultat i min ridning. Hästen lyssnade mer, fick bättre framåtbjudning och utförde mer villigt de rörelser jag bad honom om.”

Maria

”Efter senaste lektionen har jag mått så bra! Du hjälpte mig att vinna mot min migrän!”

Judit

”För mig med trauma i bagaget så bidrar AT:n till att jag tryggare kan orientera mig i min miljö. Både den inre (kroppsliga och själsliga) och den yttre (omvärlden)”

Mariette

Jag erbjuder individuella lektioner för privatpersoner samt kurser och workshops för företag och privata organisationer.

Marja Bennett hjälper sin elev under en individuell lektion i Alexanderteknik