Hur ska jag sitta?

Nu när vi kommit till nummer sju i bloggserien om ergonomi tänkte jag berätta hur man egentligen sitter. Exakt var sittbenen ska ha kontakt med underlaget, den exakta vinkeln på benet gentemot bålen, hur ni ska hålla huvudet på plats och vilken del av fötterna som ska ha kontakt med marken.

Nä jag bara skoja’.

Ni som följt denna serie vet vid det här laget att det inte finns någon “exakt rätt position”. Alexander ska ha sagt, “There is no such thing as a right position, but there is such a thing as a right direction”.

Att tänka i riktningar istället för positioner skapar en rörelse och ett flöde i kroppen. Och jag skulle även vilja tillägga att istället för att tänka position kan vi tänka relation.

Vår relation till tyngdkraften och underlaget. Vår relation till den uppgift vi har framför oss. Vår relation till människor och andra varelser omkring oss. Allt detta påverkar oss och behöver få påverka oss så att vi i varje stund kan förhålla oss på bästa möjliga sätt till det vi för närvarande har för handen/kroppen/tanken.

Faktum är att allt detta påverkar oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte.

Prova detta: Om du sitter ned, försök att inta en så god position som möjligt. Tänk på att du ska sitta balanserat och fritt utan att skapa någon onödig anspänning i sittandet. Tänk sedan på något riktigt komplicerat. Skrynkla gärna ihop ansiktet i koncentration.

Fortsätt med det koncentrerade ansiktsuttrycket och gå tillbaka till din sits. Vad händer? Känner du dig fortfarande fri? Vad har hänt med andningen?

Prova nu att komma tillbaka till sitsen. Sitt balanserat över sittbenen. Låt stolen bära dig. Låt huvudet balansera fritt på översta nackkotan och lägg märke till fötternas kontakt med golvet. Tänk återigen på något riktigt komplicerat, men denna gång lägg märke till om du kan låta bli att lägga spänningen i ansiktet. Fundera på om du kan fortsätta att låta underlaget bära och att inte hålla andan. Se om det är möjligt att hålla tanken igång samtidigt som du är medveten om relationen till underlaget, till rummet runt omkring dig och din plats i rummet. Fortsätt att låta ögonen se ut utan att låsa blicken.

Vad händer nu? Vad var skillnaden? Var det svårt att hålla tanken igång när du inte satte den som en spänning någonstans, eller var det lättare?

Frågan “Hur ska jag sitta?” får jag väldigt ofta under workshops och i början av en lektionsserie, och det är klart, det går att skapa en förutsättning för att lättare kunna sitta balanserat, till exempel en stol som inte sluttar bakåt eller en möjlighet att ha fötterna på golvet. Men i slutändan så handlar det mindre om hållning och mer om förhållningssätt – till underlaget, till tyngdkraften, till våra tankar och vad de gör med oss, till våra medmänniskor och till våra arbetsuppgifter. Det är ett ständigt flöde och en ständig växelverkan, och i detta flöde finns ingen “rätt position”. Och tur är väl det!

Nästa vecka skriver Barbro, och alla hennes inlägg kan ni hitta här.