På senare tid har frasen “Hen är så mycket i sitt huvud. Hen skulle behöva vara lite mer i kroppen” fått det att krypa i skinnet på mig. Jag har funderat mycket kring varför och även talat med många om det, och nu i veckan när jag var i Stockholm och intensivjobbade som jag gör varannan vecka, började det klarna.

Jag förstår verkligen vad man menar med att vara “för mycket i huvudet”, och jag tänker att det handlar om att man har en pratkvarn därinne som hela tiden babblar på om måsten och borden och “sen ska jag” och “om inte det där hade hänt så skulle jag…” Och den där pratkvarnen blir väldigt plågsam till slut – både för oss själva och för vår omgivning.  Och lösningen blir då ett “Men slappna av! Tänk inte så mycket. Du behöver landa mer i din kropp!” Och här kommer problemet. För hur ÄR man mer i sin kropp? Är man mer i sin kropp om man kopplar bort huvudet? Med hjälp av alkohol, träning, eller någon avslappningsövning? Sen kan man ju också undra, är inte huvudet del av kroppen?

Som bebisar och små barn lär vi oss själva om vår omgivning, och om oss i relation till vår omgivning, genom våra sinnen – genom att känna, lukta, smaka och balansera. Om man tänker efter så vet man precis hur nästan allting smakar och känns. Hur smakar lera? Och hur känns det i händerna? Detta vet vi därför att vi alla har just smakat och känt på lera.

Många (enligt neurologen Dr David Griesemer) menar numera att huvudfunktionen för hjärnan, inte är att lära oss att tänka, utan att lära oss hur vi organiserar vår kropp för att röra oss. Och att vi som barn tar in informationen från våra fötter, händer och hela vår kropp i kontakt med underlaget och i relation till tyngdkraften. När vi väl lärt oss krypa, sitta, gå och stå blir denna kunskap automatiserad och vi slutar egentligen ta in så mycket ny information på den grundläggande nivån. Vi har hittat ett rörelsemönster som blir vårt och som vi tar med oss till allt vi gör.

Det automatiserade rörelsemönstret har vi med oss genom livet – vi växer, vi åldras, vi skadar oss, vår kropp förändras och även dess förutsättningar att passa in i vårt automatiska beteende. Vi förväntar oss kanske att vår 40-åriga kropp ska bete sig som vår 20-åriga kropp gjorde. Och gör den inte det så är det för att “åldern tar ut sin rätt”.

Och det är här jag tänker att vi behöver vara mer i våra huvuden! Vi behöver ta upp det automatiserade rörelsemönstret till medvetandets yta och titta på det. Vi kan även som vuxna fortsätta att ta in information från underlaget, från vår kropp – alltifrån dagsform till hur vi behöver röra oss efter en skada. Det kan till exempel handla om en sån enkel fråga som hur du rör dig när du har träningsvärk. Försöker du köra på och röra dig precis som du brukar och kanske vara en halvmeter före dig själv i varje rörelse, ja då kommer det att ta emot. Men om du å andra sidan lägger märke till vad som behövs i varje given situation för att du ska kunna sitta, gå, stå och röra dig, då kommer du förmodligen upptäcka att det inte alls behövs så mycket ansträngning och du kommer att röra dig på ett friare sätt.

Men för att kunna göra detta så behöver vi vara mer närvarande i vårt huvud! Vi behöver ta in fakta från vår kontakt med omvärlden, oavsett om det är fysisk kontakt eller via våra sinnen, och tolka dessa fakta utan ett filter av “det är såhär min kropp rör sig och så kommer det alltid vara”. Vi har en möjlighet att  i varje stund, i varje givet ögonblick analysera, vara närvarande, examinera, förhålla oss till och därmed justera, anpassa, variera oss själva och vår kropp i förhållande till vår omvärld.

“The facts are friendly” sa Patrick McDonald som var en av de första AT-lärare som utbildades. Och nu förstår jag vad han menar. Om vi lär oss ta in den information vi får utan förutfattade meningar och subjektiva tolkningar baserade på vårt automatiserad mönster, så har vi möjligheten att hela tiden utvecklas i samklang med våra aktuella förutsättningar, inte i strid mot. Och för detta måste vi använda vår hjärna och vara mer i våra huvuden. Kroppen och vår omgivning är vår största informationskälla!

 

Rekommenderar er att titta på den här korta filmen där Dr David Griesemer talar om Alexanderteknik från sitt perpektiv som neurolog.

Framåt & Uppåt bloggen

Läs, reflektera, kommentera, interagera!

Omdömen

”Redan efter några lektioner med Marja kunde jag se resultat i min ridning. Hästen lyssnade mer, fick bättre framåtbjudning och utförde mer villigt de rörelser jag bad honom om.”

Maria

”Efter senaste lektionen har jag mått så bra! Du hjälpte mig att vinna mot min migrän!”

Judit

”För mig med trauma i bagaget så bidrar AT:n till att jag tryggare kan orientera mig i min miljö. Både den inre (kroppsliga och själsliga) och den yttre (omvärlden)”

Mariette

Jag erbjuder individuella lektioner för privatpersoner samt kurser och workshops för företag och privata organisationer.

Marja Bennett hjälper sin elev under en individuell lektion i Alexanderteknik