Om mig

Jag heter Marja Bennett och är behörig Alexandertekniklärare utbildad påThe Brighton Alexander Training Centre 1996-1999. Utbildningen är en treårig heltidsutbildning och skolan är godkänd av det professionella yrkesorganet The Society of Teachers of The Alexandertechnique.

Sedan 1999 har jag jobbat i Stockholm med uppehåll för tre föräldraledigheter. Min lokal finns i centrala Stockholm nära St Eriksplans tunnelbana (se kontaktdetaljer).

 

Min historia

Innan jag beslutade mig för att bli Alexanderlärare hade jag siktet inställt på att bli musiklärare med sång som inriktning. Målet var Musikhögskolan i Stockholm och efter flera års förberedelser sökte jag – och kom in. Under höstterminen började jag få problem med min nacke och mina käkmuskler så till den grad att jag inte klarade av att sjunga. Min klass var full av talangfulla sångerskor och jag placerade all min prestationsångest i nacken! Under den här hösten prövade jag allt: Voice massage, Rosenterapi, Naprapater, Kinesiologi och ingenting gav några långvariga resultat.

Under hösten hörde jag också talas från olika håll om Alexanderteknik och fick den julen en bok om Alexanderteknik i julklapp. Jag slukade den med hull och hår och fick en oerhört stark upplevelse att det var ju det här jag ville bli! Alexandertekniklärare! Sagt och gjort. Jag hoppade av min utbildning till omgivningens stora förskräckelse och började leta efter en Alexanderlärare och Alexanderlärarutbildningar. Hittade till min stora glädje en Alexanderlärare i Stockholm och började ta de 30-40 lektioner som krävs innan man kan söka en utbildning.

Under den resan fick jag lära mig att ”sluta göra” så mycket. I min desperation att komma till rätta med mina problem prövade jag en mängd olika metoder som sa ”gör så här så blir det nog bra”, ”nej gör så här i stället så blir det säkert bra”. Resultatet blev bara nya spänningar i min redan så belastade nacke. Min Alexanderlärare fick mig att förstå att det inte fungerar att lära sig något nytt när kroppen – i mitt fall nacken – är låst. Då ”lär” jag mig bara en massa saker med en låst nacke. Så bit för bit lärde jag mig med hjälp av min lärares händer att lämna mig själv ifred så jag kunde hitta tillbaka till ett ställe där jag inte redan hade spänd nacke innan jag började göra något.
Som en väldigt glädjande sidoeffekt märkte jag att jag började känna mig mycket lättare och gladare både till kropp och till sinne. Jag började också förstå att jag hade användning av Alexandertekniken i mötet med andra människor och när jag befann mig i stressiga situationer. Jag insåg att jag inte behövde reagera på mitt invanda sätt utan jag kunde stanna upp, låta min nacke vara fri och upptäcka att det fanns andra vägar!

Min lärare blev nog rätt förskräckt när jag innan jag hade fått min första lektion glatt deklarerade att jag tänkte bli Alexanderlärare. Jag förstår honom nu. Men samtidigt så har den starka känslan jag fick när jag läste om tekniken för första gången alltid funnits kvar och motiverat mig i min yrkesutövning.