delete

Bortom Ergonomin – den Kapabla Människan #9

Den Kapabla Människan

Denna andra del av titeln på vår bloggserie slog verkligen an en sträng i mig när Barbro först kom upp med namnet. ”Den kapabla människan”. Men vad är det som är så tilltalande? Och hur kan det kopplas till ergonomi?

Härom veckan skrev Barbro om höger- och vänstersidighet och hade dessutom en utmaning på sin fb-sida med uppmaningar att testa att använda ”fel” hand till vardagliga aktiviteter som till exempel att borsta tänderna. Och häri ligger mycket av människans storhet. Den kapabla människans förmåga att inte vara en slav under ett automatiserat eller instinktivt beteende.

Visst, vanan är stark, och vi kommer förmodligen att falla tillbaka i den utan att vi märker det, men vi har alltid en möjlighet att förnya vår tanke, föra upp vårt omedvetna automatiska beteende till medvetandets yta och prova igen.

Det finns ofta ett motstånd mot att kliva av vanans autobahn och trampa upp nya stigar i hjärnan. Och det kan kännas enklare att maskera, vaddera och bygga bort vårt obehag med ergonomiska möbler än att börja ifrågasätta vad det är vi gör med oss själva som orsakar obehaget.

Men vi kan. Vi har de mentala redskapen att stanna upp. Vi kan notera vanans makt, stanna upp och välja någonting annorlunda. Vi kan, om vi verkligen applicerar vårt tänkande, bli medvetna om vad vi gör, hur vi gör det och därmed ändra vårt beteende. Till exempel så kan vi under en dag experimentera med att göra saker med vänster hand om vi är högerhänta och vice versa.

Att bli uppmärksam på våra vanor genom att byta mellan höger och vänster är ett väldigt tydligt och konkret exempel på hur vi är styrda av våra vanor. Att notera våra vanor i vårt gående, stående och sittande som vi ägnar mycket av vår tid åt och som kan ge oss oerhörda problem kan vara svårare. Dessa kunskaper har för längesedan blivit automatiserade. När vi som barn väl lärt oss det så förpassas det till det omedvetna för att vi ska kunna gå vidare och lära oss annat.

Men även dessa kunskaper kan man fiska upp till medvetandets yta. Där kan vi titta med nya ögon på vad som egentligen behövs för att vi ska kunna sitta, gå och stå med större frihet och mindre ansträngning, och därmed även leka, samtala, umgås, äta, skratta och LEVA i större harmoni med oss själva och med vår omgivning.

Och som vi har försökt belysa i den här bloggserien så handlar det varken om korrekta sätt att sitta eller stå eller om ”intelligenta möbler”. Det handlar inte om att kroppen ska vara en välfungerande maskin som bär runt på vår hjärna så att den ska kunna tänka kloka tankar. Det handlar mer om relation än position. Mer om kontakt än kontroll. Det handlar om tillit till oss själva som kapabla människor.

Nästa vecka kommer 10:e och sista delen i vår bloggserie – denna gång från Barbro – och den hittar du här.

 

 

delete

Bortom Ergonomin – den Kapabla Människan #7

Hur ska jag sitta?

Nu när vi kommit till nummer sju i bloggserien om ergonomi tänkte jag berätta hur man egentligen sitter. Exakt var sittbenen ska ha kontakt med underlaget, den exakta vinkeln på benet gentemot bålen, hur ni ska hålla huvudet på plats och vilken del av fötterna som ska ha kontakt med marken.

Nä jag bara skoja’.

Ni som följt denna serie vet vid det här laget att det inte finns någon ”exakt rätt position”. Alexander ska ha sagt, ”There is no such thing as a right position, but there is such a thing as a right direction”.

Att tänka i riktningar istället för positioner skapar en rörelse och ett flöde i kroppen. Och jag skulle även vilja tillägga att istället för att tänka position kan vi tänka relation.

Vår relation till tyngdkraften och underlaget. Vår relation till den uppgift vi har framför oss. Vår relation till människor och andra varelser omkring oss. Allt detta påverkar oss och behöver få påverka oss så att vi i varje stund kan förhålla oss på bästa möjliga sätt till det vi för närvarande har för handen/kroppen/tanken.

Faktum är att allt detta påverkar oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte.

Prova detta: Om du sitter ned, försök att inta en så god position som möjligt. Tänk på att du ska sitta balanserat och fritt utan att skapa någon onödig anspänning i sittandet. Tänk sedan på något riktigt komplicerat. Skrynkla gärna ihop ansiktet i koncentration.

Fortsätt med det koncentrerade ansiktsuttrycket och gå tillbaka till din sits. Vad händer? Känner du dig fortfarande fri? Vad har hänt med andningen?

Prova nu att komma tillbaka till sitsen. Sitt balanserat över sittbenen. Låt stolen bära dig. Låt huvudet balansera fritt på översta nackkotan och lägg märke till fötternas kontakt med golvet. Tänk återigen på något riktigt komplicerat, men denna gång lägg märke till om du kan låta bli att lägga spänningen i ansiktet. Fundera på om du kan fortsätta att låta underlaget bära och att inte hålla andan. Se om det är möjligt att hålla tanken igång samtidigt som du är medveten om relationen till underlaget, till rummet runt omkring dig och din plats i rummet. Fortsätt att låta ögonen se ut utan att låsa blicken.

Vad händer nu? Vad var skillnaden? Var det svårt att hålla tanken igång när du inte satte den som en spänning någonstans, eller var det lättare?

Frågan ”Hur ska jag sitta?” får jag väldigt ofta under workshops och i början av en lektionsserie, och det är klart, det går att skapa en förutsättning för att lättare kunna sitta balanserat, till exempel en stol som inte sluttar bakåt eller en möjlighet att ha fötterna på golvet. Men i slutändan så handlar det mindre om hållning och mer om förhållningssätt – till underlaget, till tyngdkraften, till våra tankar och vad de gör med oss, till våra medmänniskor och till våra arbetsuppgifter. Det är ett ständigt flöde och en ständig växelverkan, och i detta flöde finns ingen ”rätt position”. Och tur är väl det!

Nästa vecka skriver Barbro, och alla hennes inlägg kan ni hitta här.

 

 

delete

Bortom Ergonomin – den Kapabla Människan #5

Ergonomi för leda och motstånd

Vi har säkert alla en arbetsuppgift eller en aktivitet som vi då och då måste ta itu med, men där bara tanken på den skapar ett motstånd som känns i hela kroppen. För mig kan det till exempel handla om bokföring. För någon annan kan det kanske handla om olika sorters hushållsarbete eller tanken på ”vad man egentligen ska laga för middag idag!!?”

Vad har då detta med ergonomi att göra? Jo, det där motståndet man känner tar sig uttryck i muskelspänning. Inom oss har vi det där treåriga barnet som helst av allt skulle vilja lägga sig ner på golvet och skrika ”VILL INTE!!!” och kämpa emot med näbbar och klor när föräldern försöker klä av/på/borsta tänder eller vad det nu kan vara. Men eftersom vi är vuxna så gör vi inte så.

Så hur gör vi då?

En strategi är att skjuta upp uppgiften. Den finns som en molande tandvärk, men vi ignorerar den tills vi verkligen MÅSTE göra något åt den. Under hela den här tiden så ligger det här motståndet i kroppen som en anspänning som då och då dyker upp till ytan och ger oss lite ångest och kanske lite skuld och skam – och det p å v e r k a r oss! Det blir som grus i maskineriet och kan leda till både huvudvärk och ledvärk, oavsett hur ergonomisk ens stol är!

En annan strategi är att ”bita ihop” och, jag gillar det engelska uttrycket, ”muscle through” uppgiften. ”Jag avskyr verkligen att göra det här och motståndet är stort, men om jag kämpar och biter ihop ska jag övervinna motståndet”. Det låter rätt jobbigt. Med den här metoden gör man sig själv till en motståndare som man ska besegra. Rent energimässigt så är det inte särskilt ekonomiskt. Först har du motståndet mot uppgiften i kroppen och sedan ska du med viljekraft övervinna motståndet! Puh! Inte heller detta kan avhjälpas med en ergonomisk arbetsplats.

Men om vi tittar lite på ergonomi i ett vidare begrepp. Om vi tittar på vår inre ergonomi. Finns det något vi kan ändra där?

När det gäller mig själv och min bokföring så kan jag ofta notera att det är något som ligger och skaver, och jag kanske inte ens är medveten om att det är deadline för bokföringen som irriterar. Om jag då ger mig själv en stund att landa i mig själv, att släppa tunnelseendet, att låta underlaget bära så brukar det bubbla upp till medvetandet: ”javisstja, det är bokföringen som skaver” Om jag då är någonstans där jag inte kan ta itu med uppgiften just då, så kan jag för tillfället släppa det. Eftersom jag inte kan utföra uppgiften där och då så är det onödigt att gå och bära på anspänningen som tanken på uppgiften skapar. I den situationen kanske jag också har möjlighet att planera när jag ska avsätta tid för att tänka på eller utföra uppgiften. Att göra en notering i min kalender eller skriva en lista gör underverk för min inre ergonomi!

När det sedan handlar om att faktiskt göra det så brukar jag börja med förberedelserna. Jag hämtar allt jag behöver och ser till att jag har en bra arbetsyta med allt inom räckhåll. Jag gör kaffe och kanske jag har något gott att äta till kaffet. Jag skapar en arbetsplats som tillfredsställer min inre ergonomi.

Med dessa förberedelser så kan jag skapa en närvaro i varje del av uppgiften – en sak i taget. Istället för att tänka – ”nu ska jag bara bita ihop och bli klar med detta”, så tar jag ett kvitto i taget och sakta känner jag att gruset i maskineriet försvinner och jag kan vara i ett närvarande flöde stället.

Känner du igen dig? Har du någon arbetsuppgift/aktivitet som du ogillar men som måste göras? Hur tar du dig an den?

Nästa vecka kommer del 6 i denna serie och då från kollegan Barbro Olsson. Här hittar du den och där finns även del 2 och 4.

 

 

delete

Bortom ergonomin – den kapabla människan #1

Att finna rörelse i Stillheten

Vad tänker ni på när ni hör ordet ‘ergonomi’? För mig så dyker bilder av broschyrer av den typen man hittar på vårdcentraler upp. Fyllda med instruktioner på hur en ”korrekt position” för olika aktiviteter ser ut och illustrationer som visar dels det ”felaktiga” sättet, illustrerat med ett rött kryss, och dels det ”korrekta” sättet, markerat med en grön bock.

Det här sättet att tänka i korrekta och felaktiga positioner är något som genomsyrar hela vårt tänk runt våra kroppar. När jag började mitt letande efter något som skulle avhjälpa mina nack- och käkspänningar var det just jakten på ”rätt sätt och rätt position” jag ägnade mig åt. Jag ser samma sak hos mina elever: ”Är det såhär jag ska stå/sitta/gå nu?” Ibland tänker jag att vi ser på våra kroppar som maskiner, som det finns en bruksanvisning för. ”Den delen har till uppgift att röra den delen och gör den inte det så behöver vi tajta till lite här och smörja lite där”. Vad vi inte tar hänsyn till då är att vi faktiskt är organismer som inte bara består av kött, blod och ben. Vi är lika mycket våra tankar, känslor, minnen och samlade erfarenheter.

Framförallt så är vi i ständig rörelse.

När vi är stilla så är vi egentligen inte alls stilla. Det pågår enormt mycket aktivitet. Vårt blodomlopp, vår andning, vårt lymfsystem osv är i ständig rörelse. Så när vi försöker hålla oss i en ”bra hållning” eller när vi försöker ”hålla balansen”, vad är det då vi gör? Ta gärna en minut och inta en ”god hållning” eller ställ dig på ett ben och ”håll balansen”. Vad händer? Kan du andas fritt? Känner du dig fri och rörlig?

Det som ofta händer när vi försöker inta en position på det här sättet är att vi börjar ”hålla i oss”. Vi använder musklerna runt leder, i nacken, kanske magen och rumpan för att försöka stanna upp aktiviteten. Och den (livsnödvändiga) aktivitet man kanske märker det först på, är andningen. Låser du nacke, mage och leder så begränsar du det fria flödet av luft, in och ut ur lungorna och du måste kanske börja tänka på att ta djupa andetag istället för att det sköter sig själv. Och man kan ju tänka sig att allt annat som behöver utrymme och som behöver flöda, t ex matsmältning och blodomlopp förmodligen också blir påverkat om du gör din muskelkostym hård och hållen.

”There is no such thing as a right position, but there is such thing as a right direction” – F.M. Alexander

Om du istället tänker på ditt stående och sittande som att du är i ständig rörelse. Jag menar inte att du ska stå och svaja hit och dit, utan att istället för att hålla upp, i och in dig, kan du överlåta dig själv till underlaget och tyngdkraften. Låt golvet ta din vikt och tänk att ståendet handlar om att låta kroppen ständigt återfå sin balans. Du har en struktur som bär och du har muskler längst in vid ryggraden som ständigt är i rörelse och som jobbar med att bära upp dig mot tyngdkraften. Om du gör din yttre muskelkostym till en hård uniform av hållenhet så hindrar du detta flöde av upp, upp, upp.

Mer om detta i kommande inlägg i serien ”Bortom ergonomin – den kapabla människan” Nästa veckas blogginlägg kan ni hitta på min kollega Barbro Olssons blogg.