delete

Att skapa en oas i ett kaos

Bråda tider just nu. Skolavslutningar. Student. Picknickar. Deadlines. Saker-att-klara-av-innan-semestern. 

För mig personligen dessutom en flytt. Om en vecka går flyttlasset och vi är långt ifrån klara. Innan dess en fest och ännu en skolavslutning med tillhörande grillkväll.

Hemma står kartonger överallt, och högar med ”skänk bort” och ”släng” väntar på sina öden.

Om man tänker praktiskt så hade det kanske varit bättre om jag var ledig och kunde jobba undan en del pack, skänk och släng hemma. Men när jag kom till jobbet idag så var det första ord som dök upp i mitt huvud ”oas”. Att komma hit till den här lugna delen av mitt liv där jag bara ägnar mig åt en sak – nämligen att ta hand om mig själv och skapa utrymme åt andra att göra detsamma – var precis vad jag behövde idag.

Jag tänker på hur viktigt det är att ha en oas i sitt liv. För många är det kanske att komma hem från jobbet som ger tillfälle att landa, att stillna. För andra kanske det är naturen eller trädgården som är oasen. Många kanske inte har ett faktiskt fysiskt utrymme för en oas, utan det kanske är rörigt både hemma och på jobbet.

Just detta tänkte jag på idag. För min del är jag så oerhört tacksam för den här pausen i mitt röriga hem- och husliv, men, jag behöver skapa små oaser i det intensiva arbete som väntar när jag kommer hem. Och vad skulle dessa oaser kunna bestå av?

Jag funderar på hur jag har gjort hittills och det har varit både stunder av medvetenhet och ”oas-skapande” och stunder av att totalt tappa det och bryta ihop.

Stunderna av medvetenhet har kunnat handla om att jag helt enkelt tagit en paus mitt i röran och lagt mig ned på golvet. Låtit ryggen flyta ut och det svala stengolvet bära mig. En annan typ av oas har jag hittat i att stanna upp och lyssna på en familjemedlem. Att se personen, lyssna, inte ha någon agenda med lyssnandet och inte känna att jag behöver säga eller förmedla något annat än ”jag hör dig.”

De stunder jag ”tappat det” så har det handlat om damage control. Det går att hitta en oas även där. Och för mig handlar det om att ta ansvar för vad som hände. Att för mig själv identifiera varför jag gick igång och förlåta mig själv först. Sedan kan jag gå vidare till de som drabbats av mitt ”tapp”.

En annan typ av oas tänker jag precis just nu skulle kunna vara för mig, att lägga märke till att alla medlemmar i familjen är på olika ställen känslomässigt när det gäller flytten, och det pendlar hela tiden. Så att vara lyhörd och att kunna se alla och envar där de precis just nu är, och inte fastna i vad de sa igår eller hur det kändes förra veckan kan skapa en rörlighet och ett flöde som en porlande bäck i en oas. Där jag sitter just nu i min faktiska fysiska oas på jobbet och skriver känns det fullt möjligt.  Och att det känns ”fullt möjligt” är väl början på något som faktiskt är det 🙂

Har du en oas? Faktisk och fysisk, eller har du verktyg för att skapa en oas i ditt liv? Berätta gärna!