delete

Bortom Ergonomin – den Kapabla Människan #7

Hur ska jag sitta?

Nu när vi kommit till nummer sju i bloggserien om ergonomi tänkte jag berätta hur man egentligen sitter. Exakt var sittbenen ska ha kontakt med underlaget, den exakta vinkeln på benet gentemot bålen, hur ni ska hålla huvudet på plats och vilken del av fötterna som ska ha kontakt med marken.

Nä jag bara skoja’.

Ni som följt denna serie vet vid det här laget att det inte finns någon ”exakt rätt position”. Alexander ska ha sagt, ”There is no such thing as a right position, but there is such a thing as a right direction”.

Att tänka i riktningar istället för positioner skapar en rörelse och ett flöde i kroppen. Och jag skulle även vilja tillägga att istället för att tänka position kan vi tänka relation.

Vår relation till tyngdkraften och underlaget. Vår relation till den uppgift vi har framför oss. Vår relation till människor och andra varelser omkring oss. Allt detta påverkar oss och behöver få påverka oss så att vi i varje stund kan förhålla oss på bästa möjliga sätt till det vi för närvarande har för handen/kroppen/tanken.

Faktum är att allt detta påverkar oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte.

Prova detta: Om du sitter ned, försök att inta en så god position som möjligt. Tänk på att du ska sitta balanserat och fritt utan att skapa någon onödig anspänning i sittandet. Tänk sedan på något riktigt komplicerat. Skrynkla gärna ihop ansiktet i koncentration.

Fortsätt med det koncentrerade ansiktsuttrycket och gå tillbaka till din sits. Vad händer? Känner du dig fortfarande fri? Vad har hänt med andningen?

Prova nu att komma tillbaka till sitsen. Sitt balanserat över sittbenen. Låt stolen bära dig. Låt huvudet balansera fritt på översta nackkotan och lägg märke till fötternas kontakt med golvet. Tänk återigen på något riktigt komplicerat, men denna gång lägg märke till om du kan låta bli att lägga spänningen i ansiktet. Fundera på om du kan fortsätta att låta underlaget bära och att inte hålla andan. Se om det är möjligt att hålla tanken igång samtidigt som du är medveten om relationen till underlaget, till rummet runt omkring dig och din plats i rummet. Fortsätt att låta ögonen se ut utan att låsa blicken.

Vad händer nu? Vad var skillnaden? Var det svårt att hålla tanken igång när du inte satte den som en spänning någonstans, eller var det lättare?

Frågan ”Hur ska jag sitta?” får jag väldigt ofta under workshops och i början av en lektionsserie, och det är klart, det går att skapa en förutsättning för att lättare kunna sitta balanserat, till exempel en stol som inte sluttar bakåt eller en möjlighet att ha fötterna på golvet. Men i slutändan så handlar det mindre om hållning och mer om förhållningssätt – till underlaget, till tyngdkraften, till våra tankar och vad de gör med oss, till våra medmänniskor och till våra arbetsuppgifter. Det är ett ständigt flöde och en ständig växelverkan, och i detta flöde finns ingen ”rätt position”. Och tur är väl det!

Nästa vecka skriver Barbro, och alla hennes inlägg kan ni hitta här.

 

 

delete

Bortom Ergonomin – den Kapabla Människan #5

Ergonomi för leda och motstånd

Vi har säkert alla en arbetsuppgift eller en aktivitet som vi då och då måste ta itu med, men där bara tanken på den skapar ett motstånd som känns i hela kroppen. För mig kan det till exempel handla om bokföring. För någon annan kan det kanske handla om olika sorters hushållsarbete eller tanken på ”vad man egentligen ska laga för middag idag!!?”

Vad har då detta med ergonomi att göra? Jo, det där motståndet man känner tar sig uttryck i muskelspänning. Inom oss har vi det där treåriga barnet som helst av allt skulle vilja lägga sig ner på golvet och skrika ”VILL INTE!!!” och kämpa emot med näbbar och klor när föräldern försöker klä av/på/borsta tänder eller vad det nu kan vara. Men eftersom vi är vuxna så gör vi inte så.

Så hur gör vi då?

En strategi är att skjuta upp uppgiften. Den finns som en molande tandvärk, men vi ignorerar den tills vi verkligen MÅSTE göra något åt den. Under hela den här tiden så ligger det här motståndet i kroppen som en anspänning som då och då dyker upp till ytan och ger oss lite ångest och kanske lite skuld och skam – och det p å v e r k a r oss! Det blir som grus i maskineriet och kan leda till både huvudvärk och ledvärk, oavsett hur ergonomisk ens stol är!

En annan strategi är att ”bita ihop” och, jag gillar det engelska uttrycket, ”muscle through” uppgiften. ”Jag avskyr verkligen att göra det här och motståndet är stort, men om jag kämpar och biter ihop ska jag övervinna motståndet”. Det låter rätt jobbigt. Med den här metoden gör man sig själv till en motståndare som man ska besegra. Rent energimässigt så är det inte särskilt ekonomiskt. Först har du motståndet mot uppgiften i kroppen och sedan ska du med viljekraft övervinna motståndet! Puh! Inte heller detta kan avhjälpas med en ergonomisk arbetsplats.

Men om vi tittar lite på ergonomi i ett vidare begrepp. Om vi tittar på vår inre ergonomi. Finns det något vi kan ändra där?

När det gäller mig själv och min bokföring så kan jag ofta notera att det är något som ligger och skaver, och jag kanske inte ens är medveten om att det är deadline för bokföringen som irriterar. Om jag då ger mig själv en stund att landa i mig själv, att släppa tunnelseendet, att låta underlaget bära så brukar det bubbla upp till medvetandet: ”javisstja, det är bokföringen som skaver” Om jag då är någonstans där jag inte kan ta itu med uppgiften just då, så kan jag för tillfället släppa det. Eftersom jag inte kan utföra uppgiften där och då så är det onödigt att gå och bära på anspänningen som tanken på uppgiften skapar. I den situationen kanske jag också har möjlighet att planera när jag ska avsätta tid för att tänka på eller utföra uppgiften. Att göra en notering i min kalender eller skriva en lista gör underverk för min inre ergonomi!

När det sedan handlar om att faktiskt göra det så brukar jag börja med förberedelserna. Jag hämtar allt jag behöver och ser till att jag har en bra arbetsyta med allt inom räckhåll. Jag gör kaffe och kanske jag har något gott att äta till kaffet. Jag skapar en arbetsplats som tillfredsställer min inre ergonomi.

Med dessa förberedelser så kan jag skapa en närvaro i varje del av uppgiften – en sak i taget. Istället för att tänka – ”nu ska jag bara bita ihop och bli klar med detta”, så tar jag ett kvitto i taget och sakta känner jag att gruset i maskineriet försvinner och jag kan vara i ett närvarande flöde stället.

Känner du igen dig? Har du någon arbetsuppgift/aktivitet som du ogillar men som måste göras? Hur tar du dig an den?

Nästa vecka kommer del 6 i denna serie och då från kollegan Barbro Olsson. Här hittar du den och där finns även del 2 och 4.