delete

Bortom Ergonomin – den Kapabla Människan #3

Aggressivt framåtlutad eller godmodigt

tillbakalutad?

 

I helgen höll jag en endags introduktions-workshop om Alexanderteknik. Som avslut frågade jag alla vad de tar med sig ifrån dagen, och fick många intressanta svar, och ett som jag kopplade direkt till detta med ergonomi och vår blogg ”Bortom Ergonomin”

Svaret var: ”Jag tar med mig att jag faktiskt får stänga dörren om mig på mitt jobb. Jag behöver inte alltid vara tillgänglig för mina kollegor!”

Definitionen av ergonomi är ”läran om anpassning av arbete och miljö till människans behov och förutsättningar”.  I denna mening är det lätt att lägga in anpassade möbler, ergonomiska hjälpmedel i form av stöd för handleder, lagom höjd på skärmen osv. Vi kanske inte så ofta tänker på de behov vi har som kanske inte är så konkreta och tydliga, men som ändå har en enorm påverkan på vår arbetsplats och vårt liv i övrigt. Nämligen hur mycket vi prioriterar oss själva och vårt behov av integritet och utrymme och hur stor betydelse det har för att vi inte ska känna oss som urvridna disktrasor när vi väl får en ledig stund.

Under workshopen talade vi om det här med att vi ofta är minst en halvmeter framför oss själva om inte mer. Vi är beredda! Vi är tillmötesgående! Vi är målinriktade! Eller som någon sa, att attityden man ville ha oss sina anställda var ”aggressivt framåtlutade”!

Förutom att detta, att aldrig tillåta sig själv att vara helt närvarande i det man för tillfället har för händerna – att hålla en boll i luften istället för flera – skapar en stress och en grundspänning i kroppen som till slut är ohållbar, så har det även en rakt motsatt effekt på vår omgivning än den vi kanske tror. För om vi hela tiden är beredda och tjänstvilliga och springer på alla bollar – ibland till och med innan de är kastade, så bidrar vi till det uppskruvade tempot. Det är faktiskt också väldigt svårt att samarbeta med en tjänstvillig och ”beredd” människa.

Under dagen gjorde vi en samarbetsövning där en av personerna skulle inta olika mentala hållningar. Två av dem var ”i balans” och ”hjälpsam”. De flesta upplevde att den hjälpsamma attityden inte alls blev hjälpsam, utan snarare spänd och lite aggressivt ”in your face”, medan ”i balans” främjade en kontakt och mer av ett samarbete. Vi talade om att den hjälpsamma attityden är lite före sig själv och är ute och gissar lite vad det är som ska hända. Jämför ett dansande par. Om den som för har en hjälpsam partner så blir det väldigt svårt att dansa. ”jaha, menar du att jag ska hit? eller ska jag kanske dit?”

Så kommentaren ovan där en av deltagarna kände att hon fick stänga dörren om sig – att hon gav sig själv tillåtelse till det – skapar förmodligen ett tillåtande även hos hennes kollegor. En signal om att det är ok att fokusera på en sak i taget. Det är ok att inte alltid vara beredd och hjälpsam och tillgänglig. Hon skapade inte bara utrymme och tid till sig själv, utan gav även utrymme och tid till andra.

Istället för att skapa en kultur av att vara ”aggressivt framåtlutade”, kan vi bidra till en bättre ergonomi och arbetsmiljö genom att kanske vara lite mer ”godmodigt tillbakalutade”.

Välkommen med funderingar och tankar! Nästa vecka skriver min kollega Barbro Olsson det fjärde inlägget i vår bloggserie. Du hittar det här.

delete

Bortom ergonomin – den kapabla människan #1

Att finna rörelse i Stillheten

Vad tänker ni på när ni hör ordet ‘ergonomi’? För mig så dyker bilder av broschyrer av den typen man hittar på vårdcentraler upp. Fyllda med instruktioner på hur en ”korrekt position” för olika aktiviteter ser ut och illustrationer som visar dels det ”felaktiga” sättet, illustrerat med ett rött kryss, och dels det ”korrekta” sättet, markerat med en grön bock.

Det här sättet att tänka i korrekta och felaktiga positioner är något som genomsyrar hela vårt tänk runt våra kroppar. När jag började mitt letande efter något som skulle avhjälpa mina nack- och käkspänningar var det just jakten på ”rätt sätt och rätt position” jag ägnade mig åt. Jag ser samma sak hos mina elever: ”Är det såhär jag ska stå/sitta/gå nu?” Ibland tänker jag att vi ser på våra kroppar som maskiner, som det finns en bruksanvisning för. ”Den delen har till uppgift att röra den delen och gör den inte det så behöver vi tajta till lite här och smörja lite där”. Vad vi inte tar hänsyn till då är att vi faktiskt är organismer som inte bara består av kött, blod och ben. Vi är lika mycket våra tankar, känslor, minnen och samlade erfarenheter.

Framförallt så är vi i ständig rörelse.

När vi är stilla så är vi egentligen inte alls stilla. Det pågår enormt mycket aktivitet. Vårt blodomlopp, vår andning, vårt lymfsystem osv är i ständig rörelse. Så när vi försöker hålla oss i en ”bra hållning” eller när vi försöker ”hålla balansen”, vad är det då vi gör? Ta gärna en minut och inta en ”god hållning” eller ställ dig på ett ben och ”håll balansen”. Vad händer? Kan du andas fritt? Känner du dig fri och rörlig?

Det som ofta händer när vi försöker inta en position på det här sättet är att vi börjar ”hålla i oss”. Vi använder musklerna runt leder, i nacken, kanske magen och rumpan för att försöka stanna upp aktiviteten. Och den (livsnödvändiga) aktivitet man kanske märker det först på, är andningen. Låser du nacke, mage och leder så begränsar du det fria flödet av luft, in och ut ur lungorna och du måste kanske börja tänka på att ta djupa andetag istället för att det sköter sig själv. Och man kan ju tänka sig att allt annat som behöver utrymme och som behöver flöda, t ex matsmältning och blodomlopp förmodligen också blir påverkat om du gör din muskelkostym hård och hållen.

”There is no such thing as a right position, but there is such thing as a right direction” – F.M. Alexander

Om du istället tänker på ditt stående och sittande som att du är i ständig rörelse. Jag menar inte att du ska stå och svaja hit och dit, utan att istället för att hålla upp, i och in dig, kan du överlåta dig själv till underlaget och tyngdkraften. Låt golvet ta din vikt och tänk att ståendet handlar om att låta kroppen ständigt återfå sin balans. Du har en struktur som bär och du har muskler längst in vid ryggraden som ständigt är i rörelse och som jobbar med att bära upp dig mot tyngdkraften. Om du gör din yttre muskelkostym till en hård uniform av hållenhet så hindrar du detta flöde av upp, upp, upp.

Mer om detta i kommande inlägg i serien ”Bortom ergonomin – den kapabla människan” Nästa veckas blogginlägg kan ni hitta på min kollega Barbro Olssons blogg.