Alexandertekniken – en unik metod som inte är en metod

För ett par veckor sedan spenderade jag 5 dagar i London tillsammans med min vän och kollega Barbro Olsson. Resan var tänkt som en inspirationsresa och förutom den inplanerade lektionen – själva anledningen till London-resan först av allt – med Anne Battye, så lyckades vi pricka in lektioner med Alex och Joan Murray som råkade befinna sig i London just då och även en konsert med min bror Örjan Hultén och hans jazzkvartett som var ute på Englands-turné.

Utöver detta besökte vi en Alexanderlärarutbildning som drivs av Brita Forsström i London och vi blev även inbjudna till en ”Open Studio” med konstnärerna Andrew Logan och Zandra Rhodes som är vänner till Brita.

Både Anne Battye och Alex och Joan Murray har arbetat länge som Alexanderlärare (Anne ca 50 år, Alex och Joan 60+ år) och det är oerhört fascinerande att uppleva hur de alla tre arbetar med Alexanderteknikens principer och hur de har införlivat dessa i sin egna liv, färgat av sina egna individuella anledningar till att börja med Alexanderteknik. Anne led av sviterna från en svår trafikolycka, Joan var professionell dansare och Alex professionell flöjtist som bland annat arbetat i London Symphony Orchestra.

Det blir så uppenbart att AT’n inte är någon uniform man tar på sig, eller ens en metod som man använder sig av. Det man lär sig och det man lär ut har samma grundläggande principer, men färgas och formas av den person som lär sig eller som lär ut. Alla har vi våra individuella personligheter, vanor, idéer och kunskaper och dessa tar vi med oss och får syn på, kanske förkastar eller förändrar eller använder oss av med hjälp av Alexandertekniken.

Detta tycker jag, är Alexanderteknikens styrka. Den adresserar av nödvändighet det som är aktuellt för just dig, just den dagen. Ni som tagit lektioner känner säkert igen att vissa lektioner känns plötsligt fötterna väldigt stadiga, som rötter på ett träd, andra lektioner går man därifrån och andas lättare. Ytterligare en annan gång har man en stark känsla av närvaro i sig själv. Och man kan aldrig veta, din lärare vet inte heller, vad det är som kommer att komma ut av just den lektionen. Det alla lärare som jag någonsin har träffat däremot har gemensamt, är att de arbetar i enlighet med samma principer. Principer som gör att du kan skala av det onödiga bruset och de vanor, idéer och beteenden som står i vägen för dig i dina dagliga varanden och göranden och bli mer av den du är.

Detta kan också vara Alexanderteknikens svaghet när det gäller att nå ut till människor om vad det är. Eftersom det blir så personligt kan det vara svårt för elever att tala om vad det faktiskt är. Det går inte att ringa in på ett enkelt sätt därför att det omfattar så mycket och det ofta berör en så på djupet.

Just detta är något som jag och Barbro ofta talar om och som vi fick tillfälle att stöta och blöta under mången fantastisk brunch och middag i London. Hur når man ut med en ”nondoing” princip i ett väldigt ”doing” samhälle?

Ur våra diskussioner började en plan ta form. Vi vill tillsammans, med hjälp av våra individuella erfarenheter, ta fram en gemensam plattform för att nå ut och ösa ur vår gemensamma kunskapsgryta som vid det här laget är ganska full och matnyttig! Vi börjar med orden, i en gemensam blogg, och tar det därifrån till handling. Följ gärna med!

Leave a Reply