2016 års Julkalender, lucka 12 och 13

Adventslucka #12

En stor inspirationskälla den senaste månaden har varit boken ”Core Awareness” av Liz Koch.

Ett kapitel handlar om hur vi tar för givet att repetition gör oss bättre och bättre på det vi gör, och vi pratar om att ”forma kroppen” (sculpting the body), vilket gör att man känner igen en tennisspelare, en simmare, en balettdansös osv.

Men repetition utan medvetenhet låser bara möjligheterna för hur musklerna kan användas och på så sätt skapas en muskelkostym som bara blir användbar till en viss typ av rörelser.

Om man istället nalkas all övning med ett öppet sinne och en nyfikenhet så kan varje ögonblick få vara nytt, eller med Liz Kochs egna ord:

”Going through the motions does not increase our capacity to organize in time and space – growing proprioception does….As we learn to follow our internal messages they lead us to a deeper experience of support, balance and integrity. No other species limits its movement of expression or exercise to one muscle group. No mammal except for the human performs abdominal crunches. All life moves, unless compromised and injured, with integrity and full expression.”

Adventslucka #13hands-460872_640

Mer och mer skyr jag generella råd om egentligen allting. Råd som, var försiktig med hur du rör dig när du har legat ned eftersom det är större risk att skada sig då. Eller marknadsföringsråd som går ut på att ALDRIG ge bort något gratis. Eller råd om hur man egentligen ska stå/sitta/ligga för att det ska vara optimalt.

Det jag egentligen vill berätta för folk i egenskap av lärare eller ”expert”, är tanken att vi alla ska ge oss tillåtelse att lita på oss själva. Att vi ska börja kunna lyssna och lita på våra egna signaler. Och då menar jag inte att det nödvändigtvis är det som känns rätt och som är bekvämast för stunden som är det man ska leta efter, utan det som klingar rätt i hela ens varande!

Så rådet att röra sig försiktigt när man legat kanske istället skulle kunna vara ”var uppmärksam på vad du gör och hur du gör det. Gör inte våld på dig själv, men var inte heller försiktig” Var försiktig är nog det sämsta råd man kan ge någon eftersom det inbakat i detta finns en begränsning och en rädsla som hämmar.

Rådet att aldrig GE bort något skulle kunna vara, ”Ha ingen regel för detta. Ge någon när du känner i hela dig själv att du vill ge denna människa en gåva. Ge inte när du inte vill”. Varför ska man missunna sig själv glädjen att ge när den pockar på?

Det optimala sättet att stå/sitta/ligga finns inte, och jag skulle dra öronen åt mig om någon påstår att det gör det. Ett annat råd skulle vara att, ”hur du än står/sitter/ligger så var uppmärksam på om du har en möjlighet att röra dig utifrån din position. Kolla att du andas obesvärat och att du inte har låst dina leder.”

Dagens generella råd, frågetecken kanske inte alltid ska rätas ut utan leda till nya frågor 🙂

Leave a Reply