2016 års Julkalender, lucka 20 och 21

Adventslucka #20be-1357825_640

Marjory Barlow, Alexanders systerdotter och Alexanderlärare, sa om känslor: ”I think a lot of writing about feeling is very confused, because people are not distinguishing properly between the sense of the muscles, and emotional feeling, which is quite a different thing.” Hela citatet finns i gårdagens inlägg här på sidan.

Efter att ha delat detta har jag funderat en vända till och kom och tänka på något som jag upplevde på väg till jobbet igår. Min vänstra skuldra befann sig på ett nytt ställe och jag kände genast av min vana att vilja rätta till den. Jag lät dock bli att göra det och skuldran fick stanna i, som jag upplevde det, det ingenmansland där den var.

Känslan var definitivt muskulär, men den var också känslomässig. Där fanns en känsla av frihet och möjligheter, men även en känsla av ovana och osäkerhet. Så är det verkligen så att en känsla kan vara renodlat muskulär eller känslomässig?

Däremot, som Marjory skrev tidigare i citatet, så behöver man, med lite medvetenhet, inte låta sig guidas av sina känslor alltid. Man kan lära sig skilja på vad som händer rent muskulärt och sin känslomässiga respons på det. I mitt fall noterade jag att skuldran var på ett nytt ställe och att min omedelbara respons på det var att flytta tillbaka den till det invanda familjära stället. Istället för att göra det kunde jag uppmärksamma att min känsla av ovana och osäkerhet inte hade med någon fara eller något yttre hot att göra. Det var ”bara” en skuldra på upptäcktsfärd! Och då var det möjligt att lämna den ifred och lite nyfiket undra, var ska vi nu hän?

Adventslucka #21

Idag fick jag en helt oplanerad, tom dag på grund av ett inställt Göteborgsbesök. Så idag uträttade jag en del julbestyr, men med en sällsam känsla av lugn. Allt jag gjorde idag var ju lite som en bonus.

Så idag manövrerade jag både stor shoppingvagn, dammsugare och golvmopp. Och ni vet hur det kan vara att styra en full kundvagn genom ett köpcentrum. Lite som att vända ett tankfartyg – det är stora rörelser! Och här upptäckte jag att jag hade två möjligheter – att försöka styra genom att begränsa rörligheten i vagnen, spänna magen och liksom dra in vagnen i mig själv, eller, att expandera ut ifrån min mitt och låta vagnen svänga i en större rörelse. Skillnaden i det faktiska utrymmet jag och min vagn tog upp blev faktiskt inte så stor – och det var helt klart en härligare shoppingupplevelse att expandera!

Detta tog jag sedan med mig både till dammsugaren och golvmoppen. Dammsugaren blev en förlängning av mig och munstycket manifesterade en större version av den rörelse som startade i min mitt. Samma med golvmoppen.

När man försöker hålla i och styra rörelsen med sina magmuskler så kniper det direkt i ländryggen och de roterande rörelserna blir en belastning istället för den dans de kan vara.

Jag tänker på en lärare som hjälpte sin unga elev, som krampaktigt försökte lära sig skriva för hand, genom att sätta en pensel i handen på honom istället så att han fick måla bokstäverna istället i stora svepande bokstäver.

Rörelsen börjar i dig. Bromsa den inte på vägen ut!

Leave a Reply