delete

Orostankar och andra tankar

Oro

Image courtesy of Stuart Miles at FreeDigitalPhotos.net

Häromdagen hade jag en intressant diskussion med en av mina elever om att tänka, och att en viss sorts tänkande nästan inte kan existera utan att man håller fast tankarna i musklerna.

Anledningen till att det kom upp var att jag kunde märka att han inte riktigt var sig själv och att det kändes som om han höll fast något i kroppen på ett sätt som han inte brukar göra.

Utan att gå in på detaljer så kom det fram att han hade suttit med ett jobbigt dokument i två dagar som hade krävt all hans tid och tankekraft, men som nu var färdigställt.

”Så nu när du ligger härpå bänken så kan du faktiskt släppa taget om resterna av det där dokumentet”, sa jag, och omedelbart skedde det en förändring i hans muskeltonus och ett leende spred sig över hans ansikte.

Min elev sa då att en till en viss sorts tänkande kanske det är nödvändigt att man håller i tankarna, och då tänkte han på organisatoriskt och strukturellt tänkande, till exempel den typ av tänkande som behövs när man ska hålla ordning på ett projekt eller helt enkelt försöker komma ihåg en massa uppgifter som behöver göras.

En annan sorts tänkande som också kräver mycket av oss fysiskt är oro. När vi oroar oss för något börjar vi att dra ihop oss och titta inåt. Energimässigt liksom när en sköldpadda drar in sig i sitt skal, så gör vi oss mindre och slutar att se vad vi har omkring oss.

Däremot när man tänker kreativt finns inte något behov av att ”hålla i” något. Tvärtom vill man skapa förutsättningar för att tankarna ska flöda fritt!

Det här fick mig att fundera. I alla fall för mig så är det så att det organisatoriska tänkandet och att hålla saker i huvudet verkligen skapar spänningar. Bara det uttrycket, att ”hålla saker i huvudet” indikerar ju att det är någon muskelkraft som ska till! Anledningen till detta, enligt mig, är att det är omöjligt att tänka linjärt. Alla försök att komma ihåg till exempel en att göra-lista ser inte ut som en lista i huvudet, utan mer som ett virrvarr med avstickare hit och dit och det krävs ganska mycket energi att försöka få det till en listform i huvudet.

Egentligen tror jag inte det är nödvändigt att använda så mycket muskelkraft för att tänka, och när det gäller det organisatoriska tänkandet så har vi ju ett fantastiskt hjälpmedel i det linjära skrivandet. Få ner det på ett papper så att du kan släppa det!

När det gäller orostankar så tenderar muskelspänningar och tunnelseende att försätta oss i ett fly eller fäkta-beteende där vi drar ihop oss, andas grundare och höjer pulsen. Här är det bra att ta kroppen till hjälp. Kom tillbaka till att låta underlaget bära dig, lyft blicken och se ut – istället för tunnelseende, vidvinkelseende. Andas ut och låt luften strömma in där det finns utrymme. Fråga dig själv om du kan låta bli att dra ihop dig. Återgå sedan till dina orostankar och titta på dem med nya ögon. Kan du göra något åt det nu? Om ja, gör något. Om nej, låt dem få vila i dig, men utan att du drar ihop dig.

I dessa dagar av höjd beredskap och svarta rubriker från alla håll tänker jag extra mycket på att inte svepas med i en svallvåg av oro och rädsla. Ta hand om er själva. Ta hand om varandra.