delete

Släpp handbromsen!

stretching-498256_640 (1)

En stretchande kvinna som både gasar och drar i handbromsen samtidigt.

”Jag tror jag har blivit känsligare, och jag tror det är Alexanderteknikens fel”

Halvt skämtsamt från en av mina elever häromdagen. Och ja, så är det nog. I takt med att medvetenheten ökar och man vänjer sig vid att inte tvinga sig själv och sin kropp till något – att inte göra våld på sig själv lite drastiskt uttryckt, så blir det mer kännbart när man gör avsteg från medvetenheten och kliver in i ”äh, nu måste jag bara få det här gjort”- mentaliteten.

Och nu menar jag inte att man aldrig ska ta i och bara flyta omkring i någon slags nondoing bubbla. Men i uttrycket att ”tvinga sig själv till något” finns en känsla av att man knuffar sig själv in i något samtidigt som man drar i handbromsen.Och i uttrycket ”jag ska bara få det här gjort” finns underförstått ”jag ska inte känna efter medan jag gör det här utan bara ta mig från A till B på snabbast möjliga sätt”. Endgaining kallar vi det här i Alexandertekniken.

Ofta är man så van att leva i det här spänningstillståndet där man gasar samtidigt så man bromsar att det är svårt att se att det är det här som orsakar ryggont, nackspärr, musarm, huvudvärk eller andra spänningsrelaterade åkommor. När du sedan med hjälp av t ex Alexandertekniken börjar bli medveten om den här dissonansen och motstridigheten i dig själv, och istället börjar engagera hela dig själv – kropp och sinne  i dina aktiviteter, så kan enkla aktiviteter börja kännas osannolikt lätta att utföra och tyngre eller mer krävande aktiviteter, förvisso fortfarande krävande, men inte tärande.

Om man sedan då och då hamnar i sitt vanemässiga sätt att ta sig an uppgifter – och det gör man -så blir reaktionen kanske egentligen inte starkare än när man hade sitt konstanta spänningsmönster, men kontrasten mellan att vara i fas med sig själv och att plötsligt kliva utanför sig själv och ”bara klara av” något så stor att upplevelsen blir, precis som hos min elev, att man blivit känsligare.

Här är en tanke jag brukar använda mig av när jag känner att jag är på väg in i ett ”endgaining” sätt att ta mig an något. Det kan vara en diskussion/bråk med barnen eller en fysiskt krävande eller tråkig uppgift som jag egentligen bara vill vara färdig med.

  • Stanna upp innan du sätter igång. Om du redan satt igång och du känner igen ditt spänningsmönster, stanna upp och kom tillbaka till dig själv. Landa, titta ut, låt dig själv bäras av underlaget och notera om du ”tjyvhåller” någonstans i förberedelse för vad det än är du ska göra.
  • Notera om du redan innan du sätter igång har förminskat dig eller dragit ihop dig någonstans i förberedelse. Om du har det, se om du kan släppa det och istället vara i dig själv och förlängas eller expandera in i aktiviteten.
  • Ta pauser. Med den här medvetenheten lär du dig också upptäcka när det är dags för en paus eftersom du inte redan har kört över dig själv, så tillåt dig själv att ta en paus.