delete

13 14Idag är första dagen på höstterminen för mig och Stockholm fullkomligt badar i solsken!

Augusti och september ser ut att bli roliga och innehållsrika på jobbfronten. En introduktionskurs och en kurs med Alexanderteknik och yoga ska sätta igång och jag håller på för fullt och utforskar yogan ur ett Alexander-perspektiv.

Som vanligt i mitt arbete så är det som om mitt sökljus hittar en del av anatomin i taget och snöar in på den. Det blir det jag uppmärksammar och jobbar med i mig själv och med mina elever.

Just nu funderar jag på ”höftböjen” – eller psoas majors om är det anatomiskt korrekta namnet.

Denna del av kroppen som tenderar att vara del av hela core-paketet. När människor tränar sin core-muskulatur så tenderar höfterna att vara rätt spända och låsta också. Det ger en känsla av trygghet att ha den där spändheten där, men det säger sig självt att rörligheten blir sämre. Musklerna är där för att röra våra ben, inte hindra och hålla fast dem. Och upp med händerna alla som blir tillsagda att de ska stretcha höftböjarna efter träningspasset!

Det som jag nu utforskar med yogans hjälp är att låta höftböjarna vara fria så att man får en elastisk förlängning i det området som kopplar ihop ryggen med benen utan att låsa fast. Jag tror att det möjligen kan vara så att om man låter bli att vare sig stretcha ut eller dra ihop i detta område så ger man den så hippa psoas-muskeln en möjlighet att göra sitt jobb, ett jobba som den inte kan göra om den är konstant ihopdragen.

Det finns också en idé att man ska låsa höftböjarna för att hjälpa ländryggen, och visst kan det vara så att om man sätter all sin tilltro till core-muskulaturen för att ta hand om upprättheten, då blir det väldigt instabilt om man plötsligt släpper i höftböjarna. Allt detta bör ske med helheten i fokus så att det inte blir så att man kollapsar på ett ställe och kompenserar på ett annat.

Prova det här där du sitter för att låta bli att överaktivera höftböjarna:

  • Sitt långt fram på en stol med platt hård sits med fötterna på golvet framför som stöd.
  • Lokalisera dina sittben. Känn att du kan låta dem vila på stolen och från den kontakten låta ryggraden förlängas uppåt och huvudet får vila på toppen av ryggraden rakt ovanför sittbenen.
  • Gunga lite fram och tillbaka över sittbenen utan att förlora längd och hitta ett läge där du inte behöver spänna höftböjarna för att sitta upprätt.
  • Tänk nu på kontakten med sittbenen, med fötterna på golvet framför dig och på att skapa frihet och utrymme i höftleden – tänk att du skickar knäna iväg från ländryggen runt rumpan och rakt fram i näsans riktning.

Hur funkar det? Om du behöver hjälp – kontakta närmaste Alexanderlärare!