delete

Alexanderteknik och yoga – ”full body experience”?

yogaSedan några veckor tillbaka har jag följt en youtube-serie som heter 30 days of yoga. Jag har provat att yoga vid flera tillfällen i mitt liv, men det har alltid slutat med att jag gjort illa mig på något sätt – översträckt mig eller på annat sätt inte lyssnat på min kropp i en önskan att ”klara av” en övning. Endgaining kallar vi det med AT-språk 🙂

Med Adriene, som läraren heter, har jag i alla fall hittat en lärare som jag gillar! Hon är väldigt icke-dogmatisk och betonar hela tiden att man ska känna efter vad som känns bra och att man inte ska tänka på delarna i övningarna, utan sträva efter en ‘full body experience’. Dessutom flikar hon då och då in en påminnelse om att le, vilket känns väldigt välkommet mitt i fokuseringen på att lära sig övningarna.

Det syns att Adriene själv från ett Alexanderteknik-perspektiv verkligen arbetar med integrationen och helheten, och jag förstår vad det är hon är ute efter med sina instruktioner, MEN, (och ni visste väl att det skulle komma ett men) vissa instruktioner blir problematiska. Och det är dessa instruktioner som kan ställa till det, och faktiskt till och med bli kontraproduktiva.

Jag tänkte gå igenom några olika instruktioner ur ett Alexanderteknikperspektiv i en serie med bloggposter och också komma med alternativa sätt att tänka för att minimera översträckning och skador.

Den första övningen som jag tänkte gå igenom är den när man ligger på rygg med benen rakt upp i nittio graders vinkel med flexade fötter. Tanken är att man ska, från den positionen, sänka de raka benen mot golvet så mycket man klarar av utan att ”tappa ryggen”. Den instruktion man får är då att trycka ned svanken i golvet och hålla i magmusklerna och i n t e gå längre ned än att man klarar av att hålla svanken kvar i golvet.

Den här instruktionen är problematisk på flera sätt. Jag kan förstå att tanken är att skydda ryggen och för att skydda ryggen matas vi konstant med den vedertagna myten om att vi behöver bålstabilitet. Och för att uppnå bålstabilitet behöver vi spänna magmusklerna och trycka ned svanken.

Med en specifik instruktion till en del på det här sättet, frångår man ‘the full body experience’ och tappar därmed medvetenheten om helheten. Med en spänd och därmed förkortad bålmuskulatur stör man och faktiskt drar ihop ryggradens naturliga längd och begränsar även rörligheten i höftlederna – faktiskt den absoluta motsatsen till vad jag tror att man vill uppnå.

Det är vettigt att inte göra mer än man klarar av – benen är rätt tunga och blir en rejäl belastning som ryggen behöver tid och tålamod för att klara av i den här övningen. Här kommer några punkter att tänka på istället för den nedtryckta svanken:

  • Ligg på rygg med benen sträckta eller lätta böjda rakt upp i 90 grader.
  • Notera ryggradens längd – hela vägen från översta nackkotan någonstans mitt emellan öronen och ända ner till svanskotan – och ryggtavlans kontakt med underlaget.
  • Behåll uppmärksamheten på ryggradens längd och låt nacken vara fri när du sakta låter de raka benen kontrollerat falla från höftlederna ner mot golvet.
  • Hur mycket kan du göra utan att kompromissa ryggradens längd och din fria nacke?  Kan du fortfarande andas? Är din käke fri?

Om du har kontakt genom hela din ryggrad så gör det ingenting att svanken kommer upp litegrann. Med en hel och förlängd ryggrad så kan även magmusklerna få tonas upp av benens tyngd, men inte genom att man i förväg spänner och håller dom, utan att de får vara långa och elastiska. Om du praktiserar på det här sättet så kanske du inte kan göra lika mycket till att börja med, men din rygg kommer att tacka dig i längden! Avsluta gärna med lite aktiv vila.

Behöver du hjälp med din yoga? Kontakta din närmaste Alexanderlärare 🙂