delete

Mål och visioner

På den senaste tiden har jag fått tillfälle att fundera en hel del på det här med att sätta upp mål och att ha visioner om vad jag vill uppnå – både privat och i mitt arbete.

Det finns ganska många som livnär sig på att hjälpa oss att uppnå våra mål och att förverkliga våra drömmar. Det är en helt ny yrkeskategori – en armada av lyckokonsulter. Man kan fundera på vad det säger om hur ”vi” upplever våra liv och vår vardag när det verkar finnas ett omättligt behov av experter och inspiratörer som ska hjälpa oss att leva ett glädjefullt och lyckligt liv.

För min egen del har tankarna gått lite såhär: ”Men jag borde nog sätta upp ett mål – kanske en femårsplan med olika delmål som jag ska checka av.” Men sen tänkte jag, vaddå ”borde”? Det jag egentligen har behov av just nu är att vara tillgänglig och närvarande i nuet.

Till saken hör att hela våren har präglats av en osäkerhet om vad som kommer att hända, och med denna osäkerhet blev det också omöjligt att planera särskilt långt fram i tiden. Det där med att ”jag borde” sätta upp mål fick väldigt naturligt kliva undan för någonting annat, nämligen att vara totalt närvarande i nuet och att göra val och lösa situationer när de dök upp. Ledordet har varit TILLIT och jag har haft enorm hjälp av Alexandertekniken i det att jag medvetet har låtit bli att låta oro och osäkerhet sätta sig som spänningar i kroppen.

Många gånger har jag faktiskt förvånat reflekterat över att,” jaha, såhär är min situation. Jag borde nog vara orolig”, men sedan nyktert konstaterat att ”det hjälper ju inte”.  I detta lugn, i denna närvaro finns det en möjlighet att vila. Att inse att det enda jag egentligen kan påverka är det som jag har omkring mig just nu. Jag kan välja att låta samvaron med min familj påverkas av en oro för framtiden, eller jag kan vara tillgänglig och närvarande och ta hjälp av situationen som den är just nu.

Tanken på att jag ”borde” ha en femårsplan och en massa delmål känns just nu oviktig. Däremot ser jag att när jag befinner mig i nuet så kan jag fortsätta ta små steg i någon riktning. På vägen dyker det upp möjligheter som jag har tid att ta ställning till och kanske säga ”ja” till. Dessa möjligheter leder vidare till nya situationer, nya möten, nya idéer som jag där och då, om jag är tillräckligt närvarande kan identifiera och ta ställning till.

Kanske delmålen inte är något jag kan definiera i förhand? Kanske femårsplanen kan bli något helt annat om jag i varje situation kan säga ja tack eller nej tack beroende på var jag befinner mig just då – inte beroende på om den passar in i min plan eller inte.

Och hur spännande är inte det?