Att släppa taget

”You translate everything, whether physical or mental or spiritual into muscular tension”

-F M Alexander

Man översätter allt, vare sig det är fysiskt , mentalt eller andligt till muskelspänningar säger Alexander. Vad är då en identitet? Vad är då det personliga varumärket som det är så populärt att tala om idag? Är det bara muskelspänningar? Tankar om oss själva som vi själva skapat eller som vi fått från andra – har vi bara inkarnerat dem i kroppen som muskelspänningar? Spänningar som hjälper oss att hålla oss på plats i vår identitet och skapar trygghet.

Men vad händer om vi inte längre känner att vi passar i vår muskelkostym? Vad händer när våra tankar om oss själva inte stämmer med den identitet eller den form vi skapat? När det börjar gnaga och skava och vi vill ut! Eller tvärtom, vad händer när vår ”identitet” – om det handlar om yrke, föräldraroll, make eller make – inte är efterfrågad längre? När vi ”håller fast” med näbbar och klor vid vår identitet trots att livet går vidare.

Om man kan översätta tankar, åsikter och uppfattningar till muskelspänningar så borde ett frigörande av spända muskler ha motsatt effekt.

När det gäller den första situationen där vi mentalt och känslomässigt är SÅ redo för en förändring så står redan dörren på glänt. Vi kan låta vår expansion och utveckling ta plats även i kroppen. Vi kan vara trygga i att vår kropp och gravitationen tar hand om att stabilisera kroppen och vi behöver faktiskt inte anstränga oss för att vara upprätta, för att låta andningen strömma in och ut, för att expandera. Vi behöver istället medvetet kliva ur vägen för oss själva och sluta hålla i, sträcka upp eller hålla in. Låt förändringen ta plats även i kroppen.

I den andra situationen, där vi har investerat känslomässigt i en identitet som inte fungerar längre så kan man ta hjälp av kroppen för att få upp dörren på glänt. Det finns kanske sorg och upplevda misslyckanden att ta itu med. Även här kan man hitta trygghet och hjälp i att fastän det känns som om hela mitt liv håller på att rämna, så kommer jag inte att falla i bitar. Även här kan jag ta hjälp av vetskapen att min kropp kan bära upp mig. Gravitationen, mitt skelett och mina muskler samverkar för att båda hålla ihop mig och skapa frihet och utrymme i mig. Med den vetskapen kan man börja att steg för steg släppa taget. Släpp taget om musklerna i ansiktet. Låt nacke och käke mjukna litet. Låt dig själv vara mitt i dig, mitt i rummet och låt bröstkorgen få lite utrymme. Att få lite trygghet och stabilitet i kroppen gör det lättare att härbärgera sorgen och att ge utrymme för känslorna istället för att hålla fast sorgen och känslorna i spända muskler.

Släpp taget litegrann. Du kanske inte alls kollapsar i en hög på golvet. Du kanske upptäcker att du bärs upp – inte av din identitet – utan av jorden, dig själv och gravitationen.

Bilden är lånad från http://domino-x.deviantart.com/art/Letting-go-35704042 och är Banksy’s ”Girl with balloon” 

 

 

 

 

Leave a Reply