Sittande ”ställning”

”Det är lätt att bli stel av att sitta länge i regeringsställning” En rolig rubrikformulering som får bli inspiration till dagens blogg.

Under en Alexanderlektion jobbar man en hel del med att sitta och stå, samt att röra sig från sittande till stående och vice versa. För en utomstående kan det verka som att AT:n lär oss att inta olika ultimata ställningar: ”Såhär ska man sitta. När man går ska man hålla sig på det här sättet”, och jag får ofta frågorna: ”Hur ska man sitta? Ska man sitta såhär?”

För att få svar på den frågan vill jag först utmana er att släppa taget om att man sitter eller står i en viss ställning. När vi sitter eller står gör vi ju det ofta för att kunna göra något annat. Till exempel sitter vi framför datorn. Då behöver vi alltså ha ett förhållningssätt i vårt sittande/stående som gör att vi kan fokusera på uppgiften framför oss utan att efter ett tag känna obehag på grund av hur vi sitter.

När vi då jobbar med sittande och stående under en lektion gör vi det för att bli medvetna om vad vi gör med oss själva i en vardaglig rörelse så att vi kan lära oss utföra dessa rörelser med mindre ansträngning och mer balans. För att kunna göra detta behöver vi, när vi till exempel sitter, bli medvetna om våra sittben, låta dessa vila på stolen och tillåta vår ryggrad att förlängas upp från den kontakten. Vi låter våra nackmuskler vara fria så att huvudet kan balansera fritt högst upp på den översta nackkotan. Huvudets fria balans hjälper i sin tur de muskler som har hand om vår upprätta hållning att göra sitt jobb.

När du sitter på detta sätt så sker det utan ansträngning och det blir lätt att till exempel ställa sig upp eftersom du redan har friheten och riktningen klar för dig. Du har även fri tillgång till dina armar och händer för att kunna utföra det du tänkt dig när du satte dig när – t.ex skriva en text. Eftersom du inte stör balansen mellan huvud, nacke och rygg har du även bättre förutsättningar att använda din röst utan att trötta ut den. Kort sagt, ditt sittande ”ställning” är inte statisk utan något som sker hela tiden. Ryggraden fortsätter att förlängas, revbenen är fria så att luft kan fortsätta strömma in och ut och du har en bättre utgångspunkt för vad du än väljer att göra.

Utmaningen blir då att inte tänka ”Åh nu sitter jag rätt! Nu ska jag behålla det här!” För att återknyta till inledningen. Man blir lätt stel av att sitta länge i vilken ställning som helst om man tänker på det som att sitta i en ”ställning”. För att sitta länge behövs riktning och dynamik. Gäller både vanliga sittare och regeringssittare.

Leave a Reply